Det är lördagskväll i stugan, sitter framför brasan och äter mina pistasch nötter, de har skal, jag plockar ur nötterna från skalen, slänger dem på golvet. 
Drömmer mig tillbaka till år 1994, jag blev bjuden på en resa till Bankock. Efter några dagar åkte vi vidare med den nyrekonstruerade ”Orientexpressen”.
Vi bordade det luxuösa tåget och färdades genom Bankocks slumkvarter och stod i baren med dina välputsade mässingsräcken längst bak i sista vagnen och vinkade åt de fattiga människorna som glatt vinkade till baka.
Resan pågick under två dagar genom södra Thailand. Klockan 19.00 var det stopp för diner med långa klänningar och elegant klädsel. Vi blev tillgodohållna med goda rätter och tillhörande drycker serverade i kristallglas, silverbestick etc.
Jag fick ett fönsterbord och råkade se ut. Där stod också ett tåg där jag såg att även de resenärerna åt sin måltid, som bestod av något matsäckspaket och möjligen ett glas vatten, jag får medge att jag fick en fad smak i munnen, här satt vi i all lyx, någon meter ifrån satt dessa arma människor som förhoppningsvis också blev mätta.
Vidare gick resan genom Malaysia och ett stopp för bland annat besök på ön Pulau Pinang.
Så småningom kom vi fram till Singapore där vi med buss gjorde en tur för att bese den berömda staden.
Helt plötsligt passerar vi det anrika legendariska Raffles Hotel, grundat år 1887.
En av de norska direktörerna ropar plötsligt, Stopp! ”Jag bjuder sällskapet på en Singapore Sling, ropar den norska direktören. Sagt och gjort, vi stegar in, hamnar i baren. Där serveras jordnötterna med skalen på, vi äter och kastar likt vad jag gör i Sjundhult denna afton skalen på golvet. Tjänarna, klädda i frack, sopar upp skalen och vi njuter av tillvaron.
Där satt vi, ett tiotal så kallade flygbolagsdirektörer från olika nordiska flygbolag i likhet med vad kolonisatörerna på 1800- talet gjorde och avnjöt vårt otium.
Ikväll får jag tydligen sopa upp mina pistaschskal själv. Ja, det är smällar man får ta!
Resan gick vidare med Singapore Airlines till Hongkong för vidare öden.
Jag får väl säga som en tänkare en gång sade på sin dödsbädd:
”Livet har ändå varit en intressant upplevelse”.
Min gamla Crew bag minner om flydda tider!